Gästbloggare Johanna: Foto, en del utav mitt rätta jag

Att jag gillar att fota har ni nog redan förstått. Men jag tycker även det är intressant att höra andra berätta om sina tankar och upplevelser kring fotografering. Till exempel hur man kom in på den banan, vad man helst fotar, utrustning och tillbehör, bildbehandling och eventuella tips, trix och ideér som både jag och andra kan inspireras av.

Därför har jag bjudit in Johanna Eisene, som driver bloggen www.artofme.n.nu att göra ett gästinlägg om fotografering på min blogg.

Stort tack Johanna!

Gästbloggare: Johanna Eisene

Foto, en del utav mitt rätta jag.

Att alltid vara den som plockar upp kameran eller redan har den framme för att inte missa en händelse. Att vara den som aldrig är med på kort, - antagligen för att det är du själv som tar kortet. Att upptäckta de överdrivna mångdubbletterna från ett och samma (och oftast helt oväsentliga) objekt. – Ja, om detta stämmer in på dig är du antagligen en kopia ut av mig!

Mitt fotointresse var från börjar relativt dolt, att det endast fanns i mitt undermedvetna (men det sipprade titt som tätt fram tecken på att mitt intresse var nog lite större än alla dem andras trots allt). ”Paparazzi”, blev mitt namn. För som texten ovan var det alltid jag som hade kameran med, min första älskvärda digitalkamera (CanonIXUS800IS, zoom lens 4x15, 5.8–23.2mm|1:2.8-5.5| 6.0MP). Innan min första digitala kamera fotade jag enbart under semestrar med den hederliga filmrullekameran som idag nästan är ett minne blott. Jag minns såväl min egen som min fars, ljudet av att dra fram rullen för att ta nästa bild och ljuden från när rullen tog slut. Jag minns även min farmors kamera, att bilden kom ut bara sekunderna efter… Men jag minns även min fars systemkamera på den tiden, som då självfallet inte var digital. Han har också alltid haft ett stort intresse för foto och tog väldigt fina vinterbilder med sin systemkamera. Dock var jag för liten för att själv få bruka den och liksom de andra äldre kamerorna, hörde den nu till, - till ett minne blott.

Jag skulle nog påstå att mitt fotointresse började slå sin rot på riktigt under gymnasiet där jag gick media rörlig bild a till c, och läste då bland annat foto på olika nivåer. Roligare blev det när man även fick lära sig Photoshop, mm. Jag började sedan jobba direkt efter studenten, i en vanlig livsmedelsbutik, och för min första semesterersättning tog jag äntligen steget och köpte mig min första digitala systemkamera, en Nikon|DX|D5000|AF-S Nikkor 18-55mm|1:3.5–5.6G. – Nu tog det fart på riktigt. Jag valde kameran med omsorg, och då jag gärna tar kort från olika perspektiv älskade jag den flexibla skärmen som var vinkelbar. Dessutom var det (då) den enda kameran som hade en filmfunktion, vilket jag också gillade. Manualen, lärdomarna från skolan, kameran och jag var nu snart ett, och det var ytterst sällan den lämnade väskan jag alltid bar över axeln.

Jag hann ta fina bilder på fjäll och natur, och under tiden märkte jag att kameran riktades allt mer mot det som var smått. Med tanke på min stora fobi kunde jag inte förstå hur mitt fotointresse så plötsligt gått från säker natur till obehagliga kryp, men jag var fast och det var så uppenbart för alla mina nära som skramlade till mitt senaste objektiv: AF-S Micro Nikkor 40mm|1:2.8G), som är som gjort för att fota mina nya små vänner. Eller vänner var väl ändå att ta i; jag ser de, skriker och kanske fäller en tår, innan jag bestämt springer efter kameran i jakt för att den perfekta bilden äntligen få. Men hur man som jag, kan älska så mycket att ta kort på det som inte ögat kan se, har jag nog egentligen aldrig riktigt förstått. Fascinerade har det alltid varit under alla år som nu gått.

De första lärdomarna, under tiden tills jag och kameran blev ett, tillbringades ofta uppe i Idre(Dalarna). Därifrån har jag många fina naturbilder. Jag reser dit två gånger om året, och tar gärna ett foto eller två på samma objekt som åren därpå. För varje nytt foto försöker jag få unikt, även om den tio syskon i bagaget har, då en lyckad bild så lätt kan göra ens dag.

I dagsläget växlar jag ofta bland objektiven och sparar till ett med större vindvinkel, och ett med mix. Jag gillar att leka med mättnad och kontrast, men framförallt gillar jag att testa med mig fram med olika vinklar. Ett objekt, oavsett vad det än är, blir sällan ointressant om du fotar det med rätt variant…

Jag tar porträttbilder, både på människor och djur, och gör även produktfotograferingar medan mina lekande bilder på allt levande smått enbart förblir en hobby blott.

***

– tips för fotointresserade.

Detta är en rolig uppgift som jag snappat upp från en annan fotograf, och som säkert många av er redan har kännedom om. Själv tyckte jag det var en superidé och som hela tiden gav än ett mål.

Så här går det till: Ta en almenacka, skriv ett ord, vilket som helst under varje dag. Ta dig sedan an utmaningen att fota utifrån det ord du skrivit för dagen. – Vid dagens slut ska du ha en bild som förklarar/visar dagens ord. Gör sedan en portfolio utav dessa. Där du sätter in fotona med dess ord intill. Dag för dag. Ha gärna månaderna/årstiderna som tema för dina ord. Eller hitta på egna teman.

Vill du inte ta varje dag i varje månad, kan du antingen göra veckans- eller månadens bild utifrån samma idé. Utmana gärna andra fotointresserade. Ta samma ord eller ge er varandras. En tolkning kan vara så olika, det är fantastiska resultat ni kommer att få se.

Johanna Eisene. | www.artofme.n.nu |

Gästbloggare Johanna: Foto, en del utav mitt rätta jag

Andra inlägg